”Det finns inget som sitter i väggarna, det sitter i ledarskapet”

0
85
Britt Förnegård, månadens gjutare som inte ville bli chef men som idag älskar det.

Laget före jaget brukar det heta inom idrottens värld. Men det är också ett uttryck som fungerar alldeles utmärkt för månadens gjutare Britt Förnegård, site manager på Sibelco.

– Utan mitt team är jag ingenting, säger hon.

Text och foto: Elisabeth Anderberg

– Missförstå mig rätt när jag säger detta. Men Britt är en detaljmänniska. Hon har full koll på allt. Det är därför hon gör allt så bra.

Ovanstående säger Niclas Raunegger när jag ringer upp honom för att fråga om varför han tyckte att Britt Förnegård skulle bli månadens gjutare.

Och det tar inte lång tid efter det att man har pratat lite med Britt innan man förstår vad han menar. Hon har koll och har hon inte det så skaffar hon sig underlag till att få koll.

– Jag är prestationsinriktad och vill gärna vinna. Då kräver det att man har koll. Men sedan är jag också nyfiken till naturen, säger Britt och ler när jag tar upp detta med henne. Då är det lättare att lära sig.

Britt började arbeta inom företaget 1986, då Ahlsell Mineral AB som laboratoriebiträde med analyser på råvaror och producerat material. Hon kom då ganska direkt från en naturvetenskaplig utbildning vid Parkskolan i Hallstahammar.

Sedan tog hon en paus från jobbet och pluggade till civilekonom mellan 1988 och 1992. När hon kom tillbaka efter studierna 1992 fick hon pga av omorganisationer börja prova på   inköpsarbete och så småningom controlling av produktionsenheterna Västerås och Norrköping (numera nedlagt).

Efter några år lockade Göteborg och Britt fick möjlighet att jobba på koncernens kontor med ungefär samma arbetsuppgifter i utökad skala men även lite innesäljarbete förekom.

– När vi fick barn så längtade vi hem igen. Så 2004 sa jag upp mig, flyttade hem till Västerås igen och började jobba på Mälarenergi, först på kundcenter men senare blev det controllerverksamhet även där, berättar hon.

Efter fyra år ringde den dåvarande VD:n på Sibelco Nordic uppoch sa att de ville ha tillbaka Britt som controller.  Sagt och gjort, så blev det.

Men ledningen såg mer potential i Britt och 2010 fick hon frågan om hon kunde tänka sig att bli chef över anläggningen i Västerås.

  • Jag ville verkligen inte bli chef först. Men samtidigt kände jag att jag var färdig med det andra jag gjort under så många år.

Varför ville du inte bli chef?

– Jag ville inte gärna ha personalfrågor. Jag var lite rädd för den biten, kände att det kanske inte var någon av mina styrkor, plus att jag insåg att jag hade väldigt mycket att lära runt produktion och utrustning. Det kändes svårt!

Britt blev dock övertalad och tackade ja till erbjudandet.

Den första tiden blev tuff. Tuffare än vad hon kanske hade trott. Det skulle göras stora förändringar och det var flera bland personalen som inte ville att det skulle ske. Hon var kvinna och hade aldrig jobbat i produktionen var vanliga förklaringar till misstron.

Efter sex månader blev det för mycket. Men istället för att ge upp så sa Britts chefer till henne att ta en time-out för att se om hon efter att ha hämtat ny kraft ville åta sig uppdraget igen.

– Jag har alltid haft uppbackning av ledningen och de har sagt att de har förtroende för mig. Det kändes skönt och nödvändigt, säger Britt.

Efter sin time-out bestämde hon sig för att komma tillbaka. Det var en del personer som valde att sluta under förändringsarbetet. Men Britt stod nu fast vid att genomföra det som skulle göras.

– Det fanns de som sa att det inte gick att genomföra vissa saker. Att det satt i väggarna i Västerås. Men det finns inget som sitter i väggarna, det sitter i ledarskapet är min fasta tro.

“Jag har aldrig haft behovet av att framhäva mig själv. Varför ska man göra det när det är vad teamet presterar som är det viktiga?”

I slutet av 2011 satte Britt den första visionen över hur man skulle se på anläggningen. Och en vision är inte bara något som står på ett papper för Britt. Det är en ledstjärna som visar vart de ska. Många visioner är abstrakta, det är hon medveten om. Därför ser hon det som sin uppgift att göra den konkret. Den ursprungliga visionen har nu uppgraderats till en 2.0 variant då vi anser att den tidigare nåtts och vi vill skruva lite ytterligare på hur vi jobbar och vår målsättning, säger Britt. Slutet är dock detsamma på båda – ”….och vi har kul tillsammans”. Det är jätteviktigt med skratt och öppenhet i organisationen.

Efter din tuffa start. När började du uppskatta ditt jobb igen och se det som roligt?

– Det var nog 2012 eller 2013 när organisationen började sätta sig och vi såg frukten av vad vi faktiskt på ganska kort tid genomfört.

Britt Förnegård säger aldrig ”jag” har gjort detta. Hon säger alltid ”vi” har gjort detta. Det tror hon är framgången med att lyckas med saker. Att man gör det tillsammans som ett team.

– Jag har aldrig haft behovet av att framhäva mig själv. Varför ska man göra det när det är vad teamet presterar som är det viktiga? Och det här teamet presterar, de är bäst.

För henne är det viktigt att alla känner sig inkluderande och att man har kul tillsammans och på jobbet.

Vad gör ni för att det ska bli kul?

– Vi försöker hitta på saker under året. Har vi till exempel ett möte så kan vi avsluta det med någon typ av friskvård. Vi har kört cirkelgym, crossfit, zumba och yoga till exempel. Men även paint-boll och femkamper. Och det är så kul att se att alla går ”all in”. Det är dock viktigt att alla kan utföra aktiviteterna – att dessa kan anpassas utifrån personliga förutsättningar.

 

Friskvård är inte bara kul utan också viktigt eftersom många av dem som arbetar på Sibelco har ett fysiskt arbete som kräver att kroppen hålls i form.

De jobbar även mycket i projekt där delar ur personalen medverkar i olika säkerhets- och/eller förbättringsprojekt. Dessa grupper sitter inte Britt med i utan hon får ett protokoll och actions som hon pratar igenom med personalen. Ur det kommer det fram många bra synpunkter och åtgärdsförslag menar hon.

– Vi hade en medarbetarundersökning där en hade skrivit ”Vår chef har lärt oss att vi alltid ska tänka hur vi kan göra saker bättre”. Det kändes bra och det märks verkligen. Alla vill ständigt förbättras, berättar Britt.

– Vi är mycket måna om att hjälpa varandra. Att se varandra och rycka in där det behövs. Med tanke på hur stor anläggningen är så är det ganska få personer som arbetar på produktionssidan. Då operatörerna lär sig två processer eller fler så har vi en stor flexibilitet men även en stor förmåga till att se varandra, kunna rycka in och hjälpa. Vi blir på det sättet mindre sårbara vid exempelvis frånvaro. Har vi riktigt tufft på produktionen så går jag gärna ut och hjälper där jag kan, säckning eller städning till exempel.

Det känns som att det du tvekade inför gällande att tacka ja till jobbet, personalen, är det som du uppskattar mest i arbetet?

– Ja! Jag tycker att det är så roligt när vi presterar och gör något bra tillsammans. Det blir ett engagemang hos oss alla och det känns jättebra.

Idag känner hon väldigt sällan att någon behandlar henne annorlunda för att hon är kvinna. Att vara kvinna i branschen idag är inte alls detsamma som när hon började sin arbetskarriär.

– Då kanske fler har problem med min raka kommunikation, säger Britt och skrattar.

Sedan 2014 har hon hand om ytterligare en produktionsanläggning – Forshammar – där det sprängs, krossas och mals fältspat. Som site manager ansvarar Britt för arbetsmiljö, produktion, personal, investeringar och har det övergripande ansvaret i samtliga frågor som rör anläggningarna. Hon älskar utmaningarna och problemlösningarna i jobbet. Att fokusera utifrån kundens behov och önskemål och sedan kunna lösa uppgiften på bästa sätt tillsammans med medarbetarna.

Hon rabblar recept och olika sandtyper på löpande band och vill hitta nya användningsområden och förbättringspotential för de olika sandtyperna och för de biprodukter som anläggningen genererar vid produktion.

Hur tänker du kring rekryteringsfrågan nu när det är svårt att få tag på folk?

– Vi jobbar med bemanningsföretag men också mot idrottsföreningarna och tips inom arbetsgruppen. Jag tycker att det är viktigt att man kan mixa privatliv och arbetsliv, därför försöker vi i görligaste mån anpassa jobbet vid behov. Att försöka utbilda personalen till fler processer gör att jobbet ska bli mer intressant. Delaktigheten i projekt och förbättringsarbete ska även det förhoppningsvis göra jobbet roligare samtidigt som det ger ett stort mervärde till arbetsplatsen.

På tal om fritid, vad gör du själv på fritiden?

– Jag tränar. Ganska så mycket. Nu är det mycket styrketräning som gäller, ca 5 dagar i veckan försöker jag komma iväg. I somras var jag och min sambo i USA, reste runt i Kalifornien, Nevada och Arizona och då tränade vi 11 av de 16 dagar vi var där. Det var fantastiskt att bara kunna gå in på ett gym och köra. Vi provade sex olika gym från riktiga garagegym till fina ställen i Lake Tahoe och LA. Riktigt kul!

 

Och resa är ett annat stort intresse. Men till vardags, när hon inte tränar, handlar det om familj och att ibland kolla på sonens bandymatcher.

Britt Förnegård är en fascinerande människa. När jag först frågade henne om jag fick göra en intervju med henne som månadens gjutare så tvekade hon. Ville inte stå i rampljuset. Men efter några dagars funderande så sa hon ja. Och när jag sätter mig på tåget hem från Västerås så är jag så glad över att hon gjorde det. För fler borde vara som Britt. Kompetenta, reflekterande över vad saker och ting faktiskt leder till och är ödmjuka.

Fem snabba om Britt:

Vilken serie har du fastnat för på TV? Jag är ingen utpräglad TV-människa, minns i regel inte vad jag sett. Men just nu tittar vi på Vår tid är nu och Ozark.  Bron är en annan favorit.

Favoritcitat? Always go with your passions. Do not ask yourself if    it´s realistic or not, Deepak Chopra. Jag har ju väldigt svårt för när folk säger ”Det går inte”. Då blir jag bara mer taggad. Vi brukar säga på jobbet att vi har en utmaning – inte problem.

Om du inte skulle jobba med det du gör idag, vad skulle du då göra? När jag var yngre ville jag  jobba som dansare, typ bakgrundsdansare, inte för jag var särskilt bra men det var kul. Senare tänkte jag på antikvarie med att renovera hus på traditionella sätt. Nu har jag väl ingen särskild tanke med vad jag skulle vilja arbeta med annat än det jag gör. Att fortsätta bli bättre.

Drömresemål? USA. Jag har varit där fyra gånger men det är så mäktigt att jag ständigt längtar tillbaka.  Jag gillar människorna som är inbjudande och trevliga. Det är inte de stora städerna jag gillar. Jag tycker inte om höghus eftersom jag vill kunna se himlen, men naturen, öknen och upplevelserna, havet. Det blir nog Kalifornien och Arizona nästa sommar igen hoppas jag.

Låt på spotifylistan ”Gjutarlåtar”Denna har vi valt tillsammans här på jobbet. Efter lite tankemöda blev det Enter Sandman, Metallica. Ska ju vara nåt med sand.

“Jag har ju väldigt svårt för när folk säger ”Det går inte”. Då blir jag bara mer taggad.”

Faktaruta Sibelco:

Sibelco grundades 1872 och levererade ursprungligen kvartssand från  Flandern till Belgiens största glasproducenter. Idag är Sibelco fortfarande ett privatägt familjeföretag med verksamhet på över 200 produktionsanläggningar i mer än 40 länder med ett team som närmar sig 10 000 personer.

I anläggningen i Västerås tillverkar man hartsklädd sand, torkar och siktar fram gjuteri-, stålverks- och blästersand samt exfolierar vermikulit som används för täckning smälta, isolermaterial, jordförbättring, byggmaterial och miljösanering. I Forshammar sprängs, krossas och mals fältspat som används som filler, till sanitetsporslin och klinker bland annat. I Västerås jobbar 12 personer förutom Britt och i Forshammar 9 personer.