Från stenografi till ledningsgrupp

0
426

När Gjuteriet berättade att man kunde nominera någon till månadens gjutare kom det många förslag. Men ett namn nominerades från flera håll – Ulla Djurberg. Kvinnan som stått bakom inte mindre än fyra gjuterichefer på Volvo i Skövde.

Ulla möter upp i Pentahuset på Volvo i Skövde. Hon gratuleras med ett fång tulpaner och en kram. Men hon ser inte så förvånad ut över att jag kommer.

– Äh du vet. Han tänker inte alltid på att jag har koll på hans mejl och i och med det läser dem, säger Ulla och skrattar.

Med han menar hon Tomas Medin, den nuvarande gjuterichefen på Volvo, som skickat en motivering till varför just Ulla skulle bli månadens gjutare.

 

När vi går till Ullas kontor åker hennes hand upp och ner likt en vindrutetorkare för alla hon hälsar på. Ett leende och ett hej följt av namnet på den hon hälsar på.

– Jag kan inte riktigt alla namn på de som jobbar här. Men det är ju trots allt 600 anställda, så det kanske inte är så konstigt om det är några jag inte har koll på, säger hon.

Hennes kontor ligger bredvid Tomas, men hon börjar med att visa bilderna på alla gjuterichefer genom tiderna som sitter upphängda på en vägg i korridoren.

De fyra senaste har hon arbetat som assistent åt.

– Här har vi Rolf Sahlberg som var den första gjuterichefen jag jobbade för, berättar hon och går sedan i kronologisk ordning och berättar om Leif Hultman, Christer Davidsson och till slut hennes nuvarande chef Tomas Medin.

– Men nu hoppas jag inte att det blir fler, säger Ulla och skrattar.

 

Det var inte som assistens åt gjuterichef som hon började sin bana inom Volvo. Efter gymnasiet jobbade hon en sommar i snicken med administration. Sedan blev hon assistent åt den dåvarande kvalitetschefen Carl-Henry Lerman.

– Det var ett helt annat jobb då än var det är idag. Jag var där för att dokumentera hans jobb, idag har jag mina egna arbetsuppgifter. Herregud jag stenograferade till och med, berättar Ulla och skrattar åt minnet.

Men Lerman var en man som gillade pryttlar som Ulla beskriver det. Så stenografin blev kortvarig. Tack vare sin chefs intresse för nya prylar så blev Ulla den första som fick lära sig ordbehandlingsprogram.

1994 började hon sedan på gjuteriavdelningen som assistent åt Rolf Sahlberg. Och idag är hennes jobb som sagt väldigt annorlunda än då. Idag har Ulla en plats i ledningsgruppen bland annat.

– Och även om min arbetstitel är assistent så har jag idag mina egna projekt.

Att stanna kvar på ett jobb i 40 år är inte så vanligt idag. Men Ulla förklarar det med att hon har haft roligt och fått göra så mycket olika saker trots att yrkestiteln har varit densamma. Och att gjutericheferna varit så olika varandra.

– Sahlberg kunde inte planera. Det var bara så. Han kunde säga ”det står någon i porten som visst ska in på ett möte”. Medan Hultman planerade in möten i tre månader i förväg.

Fast trots olikheterna mellan de fyra gjutericheferna så har hon gillat att jobba med alla. Det viktigaste har inte varit deras rutiner utan kemin mellan dem.

– Det är jätteviktigt att kemin mellan oss fungerar eftersom vi jobbar så nära varandra, säger hon.

En annan sak som gör det roligt att arbeta på Volvo är att medarbetarna uppmuntras till utveckling. Bland annat har de ett projekt som heter Intern rörlighet. Det går ut på att anställda kan få prova på ett annat yrke inom Volvo.

– Om jag skulle göra det så skulle jag nog testa på att gå ut i produktionen. Där har jag aldrig varit.

 

I motiveringen till att Ulla skulle bli utsedd till månadens gjutare skrev Tomas Medin bland annat att hon är en bra pådrivare och påminnare om vad som har bestämts. Och hon förstår precis vad han menar. Det är något som har förändrats över tid tycker hon. Idag kan man sitta och bestämma så mycket och sedan följer man inte upp det som har bestämts för att se till att det har blivit gjort. Där har hon en viktig roll.

– Avdelningscheferna kan nog tycka att jag är jobbig och tjatar. Men jag tjatar inte, jag frågar bara tills det är gjort.

Vi blir avbrutna av medarbetaren Mikael Sandberg som kommer in för att hämta lite kontorsmaterial. Ja, Ulla är också ansvarig för kontorsmaterialet. Hon hjälper honom att hitta det han ska ha och återgår sedan till intervjun.

Ulla har lätt till skratt. Det är enkelt att förstå varför hon blev nominerad till månadens gjutare. Hon är lätt att tycka om samtidigt som hon inger respekt.

På frågan vad hennes bästa minne från sin tid som gjuterichefsassistent är vet hon inte vad hon ska svara. Eller hon vet, men vet inte om det lämpar sig att säga det. Efter lite påtryckningar kryper det fram.

– Ett av de bästa minnena är Gjutarslaget år 2002, säger hon och plockar fram ett av sina fotoalbum.

Gjutarslaget var de fester som Ulla var med och ordnade för personalen där man bland annat tackade av pensionärer. Och 2002 var ett höjdarår för festen minns Ulla. Det var flera hundra som kom och det fanns inslag som exempelvis ”Sen kväll med Leif” inspirerat av ”Sen kväll med Luuk”.

– Jag och Christer Davidsson var ett radarpar när det kom till att ordna fester.

Men det är inte bara stora fester som Ulla ordnar för personalen. Hon tycker att det är viktigt med gemenskap och ser bland annat till att alla chefer går ett luciatåg för medarbetarna varje år. För alla skift. Hon tar åter upp ett fotoalbum och visar bilder från årets luciatåg.

Foto har alltid varit ett stort intresse för Ulla. Något som har kommit Volvo till gagn. Hon har dokumenterat det mesta som har kommit i hennes väg under åren och sätter sig då och då tillsammans med kollegan Ingvar Hallgren för att gå igenom alla foto för att datera och spara för framtiden. Det är inte sällan som hennes bilder också publiceras i tidningen Skövde Motor, där hon också sitter med i redaktionsrådet, som delas ut till alla på Volvo i Skövde.

– Då ser man hur saker och ting förändras. Och hur människor har förändrats över tid, säger hon och visar en bild på några medarbetare som hon tog en bild på för många år sedan och sedan tog en ny bild på dem i exakt samma position fast 20 år äldre.

En annan sak som förändrats över tid är jämställdheten på arbetsplatsen. Idag är det inte ovanligt med kvinnor varken i produktion eller i ledningsgruppen.

– Ja det har förändrats jättemycket. Och man märker det på så mycket. På stämningen och på vilket språk som används, säger Ulla.

Vem är då Ulla på hemmaplan? Hon pratar så mycket och hjärtligt om sin arbetsplats att det känns nästan som om hon lever för jobbet. Och visst, jobbet är en stor del av hennes liv säger hon men hon har mycket hemma också med två barn och två barnbarn. Sedan pekar hon på ett foto av en cabriolet som sitter på väggen.

– Denna fick jag av min sambo. Eller jag har fått två. Men den ena ville han nog egentligen ha själv.

Så att glida runt nercabbat en varm sommardag är njutnig för Ulla. För ett tag sedan tog de en tur till Holland och fick uppleva gigantiska fält med miljoner av tulpaner från sin cabriolet.

– Det var så vackert. Men har du varit vid ett fält av tulpaner? Det luktar skitäckligt, säger hon och skrattar igen.

I år fyller hon 60 och från början hade hon tänkt att göra som man brukar inom gjuteribranschen, gå i pension när hon blev 62 år och två månader. Men med politikernas funderingar på ny pensionsålder får hon se vad som händer.

– Men den dagen jag går skulle jag vilja ha en liten smedja hemma med några småprojekt. Kanske göra lite smycken.

Det är dags att avsluta intervjun, men först har Ulla några saker hon vill visa på vägen ut. Hon vill visa bilden av 500 gjuterianställda som hon såg till att den blev tagen. På vägen till bilden frågar hon om jag vet om att det sägs att gjutare alltid sjunger och andra små anekdoter om gjutare.

Som sagt, det är lätt att tycka om Ulla och i en stilla fundering tänker jag att den dagen hon slutar sitt arbete så kommer det bli ett stort tomrum efter henne. Men hon tänker annorlunda.

– Det finns så många som vill ha mitt jobb ska du veta. Så då kommer det en ny Ulla!

Text och foto: Elisabeth Anderberg

Motivering till månadens gjutare

Ulla är en fantastisk “spindel i nätet” i vår organisation. Hon finns där som stöd till ledning, ledare och alla medarbetare i stort som smått. Det finns mycket ordning och reda i Ulla och en känsla för hur saker och ting skall göras. Hon är också en bra pådrivare och påminnare om vad vi bestämt. 

/Tomas Medin, gjuterichef Volvo Skövde

Tre om Ulla

Vilken bok läste du senast?

– Min hemlighet av Petter Stordalen. Jag beundrar verkligen honom.

Vad ser du på TV?

– Bron.

Vilken låt vill du ha med på spotifylistan Gjutarlåtar?

– Åh vad svårt. Jag gillar ju rock. Men samtidigt så relaterar jag gjutarsång till luciasången. Men jag väljer “Rainbow Dream Prelude” av Uli Jon Roth.