Mänsklig kompetens som drivkraft för teknisk utveckling.

0
3626

På Volvo i Skövde går man i bräschen får ny teknik, men glömmer inte bort vikten av att det finns duktiga människor bakom de digitala systemen. Här handlar det om att arbeta med teknik och mänsklig kunskap som kompletterande kompetensområden. Tidningen Gjuteriet möter Sören Zackari och Nikos Valsamidis i Skövde som arbetar med utveckling på Volvo GTO Powertrain.

“Så fort man börjar lyfta blicken börjar det hända saker, men det passar inte alla.”

Peter Björnsson, Xylem

DE Volvo kompetens 1 webb

Vi träffar Nikos Valsamidis och Sören Zackari i Pentahuset på Volvos enorma site i centrala Skövde. Nikos och Sören har båda arbetat på Volvo sedan slutet av 1980-talet och berättar att de faktiskt började skifta ihop inom bearbetningen. Båda har sedan under årens lopp förändrat sina arbetsroller flertalet gånger och Sören berättar att det är en av de stora fördelarna på Volvo. Det går alltid att byta till nya områden och bara inom huset finns det en stor arbetsmarknad. Lokalt på Volvo i Skövde finns det ungefär 3100 medarbetare och sen finns det ytterligare fler anställda runt om i Sverige i andra fabriker. Det finns både möjligheter och en uppmuntran att inom företaget utveckla sina kompetensområden.

Idag arbetar Sören som manufacturing technology specialist område produkt och processuppföljning inom hela Powertrain. Nikos arbetar som tillförordnad chef på ett år för den arbetsgrupp Sören tillhör. Gruppen inkluderar förutom Sören ytterligare sex personer som arbetar med olika kompetensområden. Det är CAD och layout, flödessimulering, mätteknik och två områden som är kopplade till Volvo Production Systems.

Dessa områden samarbetar tvärs över gjuteri, bearbetning och montering med att i första hand ta fram metoder och verktyg för användning av olika tekniker.

Varken Sören eller Nikos arbetar specifikt med gjutning. Dock har gjuteriet mycket stort fokus för närvarande vilket gör att mycket av Sörens arbetsuppgifter involverar honom där.

Att intressera sig för andra områden inom verksamheten är något som premieras på Volvo. Sören berättar att de till exempel arbetar med ett utbytesprogram. Det går ut på att om det av någon anledning är lugnare inom ett område passar de på att anordna studiebesök på de andra avdelningarna. Dessa studiebesök har varit väldigt uppskattade eftersom det skapas en förståelse för hur det går till på andra avdelningar och varför saker och ting ser ur som de gör. Det hjälper också till att bygga personliga relationer mellan medarbetare och skapar spännande diskussioner.

Ytterligare ett initiativ som Nikos berättar om är “Intern Rörlighet”. Det projektet innebär en möjlighet för Volvos montörer och operatörer att förflytta sig mellan olika funktioner och lära sig en ny arbetsplats under en begränsad period. Detta premieras med en monetär belöning och ger stora vinster i att fler personer kan bli tillgängliga på olika avdelningar och hjälpa till att täcka upp när det av någon anledning är kort om personal eller uppstått maskinhaveri. Då slipper man personalbrist på en avdelning eftersom kunskapen faktiskt finns tillgänglig inom siten.

Både Nikos och Sören är överens om att de medarbetare som har haft möjlighet att förflytta sig mellan funktioner får en större förståelse för totalprocessen och hur produkterna tillverkas. De märker av ett stort intresse av att medarbetarna faktiskt vill lära sig nya områden och funktioner. Som Sören förklarar.

-Så fort man börjar lyfta blicken börjar det hända saker, men det passar inte alla. Vissa vill bara köra sitt race. Vi är alla olika som människor, och det är viktigt att alla roller fylls.

Han berättar att de som fått flytta runt alltid för med sig någon slags kompetens mellan avdelningarna. Det har han märkt extra tydligt inom teknik. När någon som arbetat länge inom till exempel gjuteri sätter sig i bearbetning vet ju den personen precis vad som kommer från gjuteriet och varför det ser ut som det gör. Då finns stora möjligheter att på ännu smartare sätt anpassa produktionen.

Ett annat sätt att nå varandras kompetens som Sören berättar om, är ett nätverk som han driver i Skövde som berör produkt och processuppföljning lokalt. Där har han blandat olika funktioner som exempelvis underhåll, teknik och logistik. Första gången de möttes var det en något förvånad stämning minns han, men det dröjde inte länge innan olikheterna började komplettera varandra och de började arbeta i samma riktning som en homogen grupp. Det tyckte han var väldigt spännande och inspirerande att se.

På Volvo i Skövde har man relativt låg personalomsättning. Det skiljer sig något funktionerna mellan, vilket både Nikos och Sören spekulerar i beror på skillnaden i medelåldern på avdelningarna. De låga siffrorna tror de beror på att de dels har arbetat mycket med att värdesätta och behålla kompetens inom företaget, samt att det finns så stora möjligheter att utvecklas inom verksamheten.

Adam Karlsson, Xylem

DE Volvo kompetens 2 webb

ATT DET FINNS goda möjligheter att växa inom företaget instämmer även Sandra Sjöquist i. Hon arbetar som avdelningschef på gjuteri nummer två på Volvo i Skövde. Vi träffar Sandra ute i verksamheten när hon ger oss en rundtur i Volvos modernaste gjuteri. Att få vandra runt i denna miljö som närmast känns futuristisk understryker det som Sören och Nikos berättat om vilka möjligheter till utveckling det finns här. Sandra berättar att hon själv gjort en kompetensresa inom Volvo och tycker att hon befinner sig på en väldigt stimulerande arbetsplats. Det hon ofta söker hos både nya och befintliga medarbetare är intresset för att utvecklas och utöka sin egen kompetens. Sandra ser liksom sina kollegor mycket potential i att utveckla de olika avdelningarna med förståelse för varandra.

VI TALAR VIDARE om den enorma teknikutveckling som både Volvo och samhället i stort har sett de senaste åren. Sören tror att teknikutvecklingen kräver en annan sorts kompetens av medarbetarna och att vi framöver kommer vara tvungna att jobba på nya sätt. Han väljer IT-strukturen inom Volvo som ett bra exempel på detta och berättar att de inom IT ofta har stora tunga system där man har byggt in mängder av funktionalitet. Ett team håller i ett sådant system och arbetar enkom med det. De har så att säga en egen silo med en hel supportorganisation. Dessa stora system kommunicerar inte nämnvärt med varandra. Men så introduceras nya tekniker som till exempel IoT (internet of things). Det skapas en ny plattform och alla system börjar kopplas samman genom detta. Plötsligt går plattformen genom alla tidigare fristående silos och möjliggör för systemen att börja kommunicera och ta nytta av varandras information. Här tror Sören att det är av stor vikt att börja designa systemet så att människor kan ta till sig det nya.

-Kanske har vi någon i verksamheten som har jobbat som designer eller med reklam, den kompetens blir ju då jätteviktig. Om någon bara lyfter handen och visar att jag vill och kan, då kan vi ju också reagera på det.

Nikos poängterar att det trots all spännande utveckling, alltid kommer att finnas behov av en slags grundkompetens. Han menar att det är avgörande att det alltid finns de som är beredda att faktiskt utföra produktionen och se till att deras produkter blir till och når kunderna.

Sören inflikar att de kan samla hur mycket data som helst, men om ingen förstår processen är det omöjligt att hitta värdet i datan.

-Om du inte vet att det är ett gjuteri du arbetar på så har du ingen nytta av att se en massa smälttemperaturer och parametrar. Då har den informationen inget värde för dig. Det är som våra ledord, stolthet, arv och förmåga. Vi behöver ha arvet för att veta vad vi håller på med och för att kunna ta till oss den nya tekniken.

På frågan om det är någon av de senaste årens tekniska utveckling som har inneburit en extra stor inverkan och förändring berättar Nikos att användandet av 3D-printade sandkärnor i gjuteriet är ett bra exempel. 3D-printning används främst vid framställandet av prototyper och har hjälpt till att reducera både ledtider och kostnader. Numera behöver de inte bygga modeller utan skriver som standard, åtminstone för komplexa konstruktioner, ut dessa istället. Ett annat konkret exempel på underlättning i vardagen tack vare teknisk utveckling är Volvos beslut att 3D-scanna hela fabriken. Det innebär att man kan arbeta med virtual commissioning. Det betyder att det genom simulering går att byta ut exempelvis maskiner i fabriken och i en virtuell miljö kontrollera att maskinerna placeras så funktionellt som möjligt. Risken för felaktigheter minskar redan i beräkningsstadiet och operatörerna kan själva få möjlighet att se sin nya arbetsplats digitalt innan den finns på riktigt. Då kan dom ge sin input på utförandet och startsträckan att bekanta sig med miljön när den väl finns fysiskt blir kortare eftersom man redan är bekant med den.

Nikos ger oss ett tydligt exempel från verkligheten.

-Vi skulle installera en ny styrhytt i gjuteriet. Den skulle komma att sticka ut lite mer än den gamla. Tack vare VR-teknik kunde operatören digitalt sätta sig i hytten och verkligen undersöka om det gick att se ut ordentligt. Ändringarna var lätta att omedelbart justera, vilket de absolut inte hade varit om styrhytten redan fysiskt placerats i gjuteriet.

Nikos berättar att den avdelning som han och Sören arbetar på har ansvar i att vara initiativtagare till den nya tekniken. Sen har de ett lika stort ansvar att förmedla den kompetens de utvecklar till övriga led så att den kan komma till gagn för hela verksamheten. Han tror att framtiden kommer innebära en ökad tillgänglighet av data och att ett viktigt kompetensområde blir att veta var och hur man ska söka information.

-Människor kräver mer och mer att allt ska vara tillgängligt i till exempel mobiltelefonen. Ingen kommer att vara beredd att gå och leta efter instruktioner i en pärm. Dessutom kommer vi kunna få erfarenhet av hur andra har löst problem när relevant information är lätt för oss att finna.

BÅDE NIKOS OCH SÖREN vittnar om att något de tydligt arbetat med länge på Volvo och i allra högsta grad inom teknikutvecklingen är att de måste våga prova, och att det är OK att misslyckas. Dock behöver inte alla prova samma sak och de har funnit att det är värdefullt att lära sig av varandras misstag. På Volvo finns ett innovationsforum dit vem som helst får lov att skicka in en idé på något de vill testa. Idén kan man få möjlighet att presentera inför ett internationellt innovation board, alltså en bedömningsgrupp, där bland annat Nikos och andra chefer med resurser sitter med. Om idén bedöms vara spännande och genomförbar införskaffas verktyg för att kunna testa idén. Har någon sedan utfört ett test händer det ofta att andra hittar synergier och idén kan utvecklas ytterligare. Alltså skapas möjligheter att utvecklas tillsammans och ta del av varandras kompetens.

UNDER DE ÅR som både Sören och Nikos har arbetat på Volvo är de överens om att det har varit spännande att följa med i utvecklingen. Det gäller inte bara teknisk innovation utan även i hur organisationen förändrats och hur man arbetar med att ta tillvara på den kunskap som medarbetarna besitter. Sören berättar att nuförtiden får man som till exempel tekniker vara på tå och vara beredd på att bli ifrågasatt. Han minns tydligt ett tillfälle för bara tjugo år sedan som skulle vara ett osannolikt scenario idag.

-På den tiden arbetade jag som produktionstekniker och en kollega från beredningen kom in till mig och sa, det här är en ny maskin som ska stå där ute, vad tycker du? Då frågade jag, vad tycker operatören? Beredaren blev alldeles ställd men jag menade på att det är ju operatören som ska stå där åtta timmar om dagen. Efter viss övertalning förstod beredaren vikten av att kommunicera med operatören, men det var inte alls självklart på den tiden.

Idag, berättar Sören och Nikos, att det är alldeles självklart och ingår i Volvos rutiner att alla som kommer att bli påverkade av förändringar skall ha möjlighet att bidra. De är övertygade om att kompetensutveckling göds av att arbeta tillsammans, se nya vinklar och få nya tillvägagångssätt. Och återigen, att våga testa sig fram!