6 snabba med Jesper Lundberg

0
2131

Jesper Lundberg, som arbetar på Volvos gjuteri i Skövde, fick Sibelcos resestipendie förra året. Det använde han för att i augusti i år åka till USA och besöka 3D-printertillverkaren ExOne:s anläggningar i USA.

INTERVJU: Fredrik Lind

  • Namn: Jesper Lundberg
  • Aktuell som: Nyligen hemkommen från en USA-resa för att studera 3D-printing av gjutformar. Resan kunde genomföras tack vare Sibelcos resestipendium.
  • Ålder: 26 år.
  • Bor: Tidaholm.
  • Familj: Sambo Elina.
  • Intresse: Mycket teknik, bilar, mc, sport, spelar innebandy i Fröjereds IF.

Det som förvånade mig med Detroit är att det är en bilstad, där man inte kunde komma någonstans utan bil.

Varför sökte du ett stipendium för att lära dig mer om 3D-printing?

Jag är intresserad av teknik överlag och framför allt kring utveckling och framtidens teknik. Jag hade hört ett föredrag med Sten Farre från Swerea SWECAST om just 3D-printing av gjutformar och när jag sedan fick tips om det här stipendiet så bestämde jag mig för att söka. Det kändes extra intressant att få åka till USA och se hur långt utvecklingen har kommit där.

Hur började din resa?

Jag åkte i augusti i år och flög först till Houston där jag träffade Mike Browning som arbetar på ExOnes filial där med sex anställda. Det är ett så kallat Production Service Center som levererar 3D-printade sandkärnor för prototyper och produktionsgjutning till de södra staterna i USA samt Mexico. De producerar även CAD-kärnor, kärnpaket och formpaket.

Jag fick se deras två S-max-maskiner som de hade igång där, och Mike berättade även om utvecklingen av 3D-printing av formar och kärnor i USA. Det går väldigt fort framåt, särskilt de senaste tre-fyra åren. Samtidigt är det fortfarande svårt att övertyga kunderna. Många är vana vid att gjuta på det sätt som de alltid har gjort, men det här är någonting nytt som innebär en omställning för många.

Vad gjorde du sedan?

Efter fyra dagar i Houston åkte jag vidare till Detroit, eller rättare sagt staden Troy som låg en bit utanför, för att besöka ExOnes filial där. Där träffade jag Bernie Potts som ansvarade för försäljningen av kärnor. Från filialen levereras både kärnor och färdigt gjutgods, där ExOne lägger ut gjutningen på ett gjuteri i närheten. Jag gjorde även ett studiebesök på det gjuteriet, som heter Temperform. Ofta blir gjutresultatet väldigt bra med de 3D-printade kärnorna men det är fortfarande väldigt dyrt och lämpar sig därför mest för prototyptillverkning och svårare saker.

ExOne levererade en del gjutgods till NASA och även det amerikanska flygvapnet. Där kan det spara mycket pengar om man kan göra något med lägre vikt eller mer komplext.

Båda filialerna som jag besökte var ganska små, men det är klart att med 3D-tekniken så kan du ha ditt modellager på en USB-sticka.

Finns det något annat att berätta om resan i allmänhet?

Det som förvånade mig med Detroit är att det är en bilstad, där man inte kunde komma någonstans utan bil.

Intrycket var, i alla fall där jag bodde, att staden var på gång och hade återhämtat sig ganska bra från krisen, men på vägen till ExOne så såg man att det var många områden som var lite nedgånget med många övergivna byggnader.

Houston kändes väldigt stort och även där var man tvungen att hyra en bil för att komma någonstans.

I Houston passade jag på att gå på NASA:s rymdcenter. Det var verkligen häftigt. Man kommer väldigt nära alltihop och får även se kontrollrummet.

Sedan tycker jag att det var väldigt stort allting. Det är stora köpcenter och stora bilar överallt.

Vad gör du hemma i Sverige?

Jag jobbar på Volvo i Skövde, som produktionstekniker på gjuteriet. Där har jag arbetat i lite mer än ett år efter att jag blev klar med min högskoleutbildning.

Vilka erfarenheter från din resa kan du ha nytta av på hemmaplan?

Jag har framför allt nyttan av kunskapen om vilka möjligheter det finns med 3D-printing, exempelvis när det gäller att kunna få fram gamla reservdelar. Jag ser också nyttan i det för prototyptillverkning samt även för mer komplexare former som är svåra att tillverka med traditionell teknik idag. Där tror jag det finns mycket och hämta.

Sedan har jag även presenterat information från min resa till mina kolleger och därmed kunnat sprida den kunskap som jag har fått av resan.